En bra restaurang del 4


Skåne, nya omgivningar, nya förutsättningar, nya vänner. Vi flyttade först till Malmö och de första konsultuppdragen kom igång tämligen omgående. Jag hade tänkt att jag skulle öppna en ny restaurang men det var inte så lätt som jag trodde. Jag tittade på några krogar men det verkade som om priset gick upp så fort jag visade mig. Att arbeta som hotell och restaurangkonsult var å andra sidan rätt trevligt. Jag kunde använda mig av mina erfarenheter, leta upp problemen, ge förslag till åtgärder, genomföra förändringarna och sedan åka hem. Förvaltarrollen har aldrig varit min starka sida så det här passade mig perfekt. En dag ringde det från Sveriges Television, jag fick frågan om jag ville vara programledare för ”Mitt i maten”. Tidigare programledaren Jesper Aspegren hade gjort sin sista säsong och SVT Malmö skulle producera ytterligare en omgång, hade jag lust? Visst hade jag det! Vilken chans! Jag gillade mediet och hade sett en ny engelsk TV-kock som verkligen hade förändrat matprogrammen han hette Jamie Oliver och hans serie hette ”The naked chef”. Riktigt så lätt var det nu inte, jag var ju nybörjare i TV-sammanhang och producenten var väl inte riktigt med på att göra om sitt program så fullständigt. Produktionen blev som den alltid varit och lagom till jag började bli varm i kläderna var säsongen slut. Det skapades inte TV-historia direkt… Jag hade dock möjligheten att ta in matlagare som jag respekterade och många av rätterna som presenterades blev riktigt bra. Stefan Karlsson från restaurang Fond i Göteborg gjorde en lättlagad Kräft och laxtartar som jag får frågor om än idag.

Stefan Karlssons kräft- och laxtartar för 4 personer

200 g färsk lax

4 kokta havskräftor

skal och saft från 1 apelsin

10 g strimlade basilikablad

1 tsk socker

salt

vitpeppar

1/2 dl crème fraîche

1 tsk Dijonsenap

aluminiumfolie

vitt toastbröd

dill till garnering

Laxen bör ha varit fryst i minst 48 timmar och sedan tinad. Skär laxen i 5 mm skivor sedan i strimlor sedan i kuber. Skala havskräftstjärtarna och hacka dem grovt. Riv skalet på apelsinen fint använd bara den yttre delen av skalet inte det vita som är beskt. I en bunke blanda lax, havskräftor och apelsinskal, pressa över ca 2 msk apelsinsaft, tillsätt basilikabladen, socker, crème fraîche och senap, smaka av med salt och nymalen vitpeppar. Klicka upp röran på folien och rulla ihop till en korv ca 5 cm i diameter, lägg i frysen i en halvtimme före servering. Vid servering skär korven i fyra delar och lägg upp på smörstekt toast, toppa med dill.

En annan god vän och en av Sveriges absolut främsta köksmästare Christer Lingström tog med sig en tryckkokare och lagade kyckling.

Christer Lingströms kyckling med svampfylld kronärtskocka och varm vinaigrette för 4 personer

2 hela kycklingar

4 stora kronärtskockor

1 citron

1 l hönsbuljong (från flaska)

4 dl blandsvamp

1/2 dl 15% crème fraîche

salt

peppar

hackad bladpersilja

Bryt av stjälken från skockorna och dela dem 3 cm ovanför botten, bind fast en citronskiva vid varje skockabotten och tryckkoka i tolv minuter. Dela under tiden kycklingen i åtta bitar per fågel (vingar, lår, drumsticks och bröst) Koka vingar och bröst i hönsbuljongen 5 minuter, lår och drumsticks 7 minuter, salta och peppra och stek i smör tills de fått vacker färg, ställ in i 200 graders ugn i 10 minuter. Plocka skockorna, bara botten skall serveras, stek svampen, tillsätt crème fraîche och smaka av med salt, peppar och persilja. Lägg upp svampen på skocka botten.

Varm vinaigrette

1/2 finhackad gul lök

1/2 dl portvin

1 tsk japansk soja

1/2 dl olivolja

1 finhackat syrligt äpple

Svetta löken i en panna med smör utan att den tar färg, tillsätt portvinet och låt det koka in. Häll i soja och olivolja, låt koka upp, smaka av med salt och peppar blanda ner äpplet.

Anette Dieng hade lärt ut matlagning i Italien, hennes tomatsås var underbar precis som den var men fungerade också som grund till Ragú Bolognese (köttfärsås…) eller mixad som tomatsås till pizza.

Anette Diengs tomatsås

1 morot

1 stjälk selleri

1 liten gul lök

1 vitlöksklyfta

5 burkar hela tomater

1 knippe bladpersilja

1 knippe basilika

olivolja

salt

nymalen svartpeppar

Tärna morot, selleri, lök och vitlök i 3 mm kuber håll dem separerade. Hacka persilja och basilika grovt. Ställ en gjutjärnspanna på spisen, häll i tomaterna toppa med morot, selleri, gul lök och vitlök i den ordningen, rör inte runt! Toppa med persilja, basilika och ringla över en god olivolja, rör inte runt! Sätt på spisen, när såsen börjar sjuda vrid ner värmen och lägg på ett lock ingredienserna tillagas nu efter hårdhetsgrad och när morötterna är mjuka är såsen klar det tar ca en timme, nu kan man röra runt och smaka av med salt och peppar, reducera såsen lite om det behövs.

Min TV-karriär var över för den här gången och SVT:s matprogram togs över av redaktionen i Göteborg som ville använda en kvinnlig program ledare, jag tror hon hette Tina… Vi flyttade från lägenheten i Malmö till en gård utanför Helsingborg redan efter ett år. Där hade jag ett kök med utsikt över Öresund en perfekt plats att laga mycket mat och fundera över vilken krog jag ville göra härnäst.

Min pappa arbetade i Japan när jag var sju år och även om jag aldrig var där så började mitt intresse för Asien redan då. Jag hade fått en liten rullbandspelare av pappa och han skickade hem band med berättelser om Tokyo och vad som hände där. Jag kommer mest ihåg när han berättade att han hade åkt tunnelbana i rusningstid och blivit av med portfölj, kavaj och en(?) skjortärm i trängseln. När pappa kom hem gick vi på japansk restaurang. Jag tror jag åt kyckling teriyaki, kyckling var det i alla fall.

Tori no teriyaki för 4 personer

Teri betyder glans och yaki stekt, kycklingen skall alltså glänsa när den är klar.

400 g kycklingbröst med skinn, pricka brösten så de drar åt sig såsen.

matolja till stekning

Sås

1/2 dl japansk soja

2 msk vitt socker

3 msk sake

Stek kycklingbrösten, skinnsidan först, i oljan tills de fått en vacker färg, ta upp brösten och torka ur pannan. Häll såsingredienserna i panna, lägg ner brösten och låt dem sjuda under lock ca tre minuter på varje sida. Tag upp kycklingbrösten, höj värmen och låt såsen koka ihop och bli simmig.

Jag letade efter ett stort kök att lära mig mer om och skapa en krog runt. Ett kök som inte var så känt eller kanske inte var känt i sin ursprungliga form. Jag letade världen runt fast bara i form av böcker och provlagade allt jag tyckte såg spännande ut indiskt, vietnamesiskt, mexikanskt, koreanskt, japanskt, kinesiskt och visst var det gott! Men inte så unikt. Det höll så när på att bli vietnamesiskt när jag på besök i London gick på restaurangen Hakkasan. Hakkasan var skapad av Alan Yau som tidigare gjort Wagamama, nudelrestaurangen som stått modell för East Noodles åtta år tidigare. Hakkasan var en modern kinesisk restaurang några trappor ner i ett nedlagt garage. Känslan var modern med traditionella inslag, matsalen var inramad med snidade skärmar och i fonden fanns en lång bar. Maten var fullständigt lysande så jag lade mina vietnamesiska tankar på hyllan för icke genomförda idéer och började leta 100 % kinesiskt. Jag köpte på mig alla kinesiska kokböcker jag kunde hitta och kom väl fram till att det mesta var skräp. Den låtsaskinesiska mat som serveras på de allra flesta kinakrogar har inget med riktig kinesisk mat att göra och det verkade som kokböckerna var likadana. Det var som en tanke när tidningen Gourmet skrev en artikel om författarinnan Fuchsia Dunlops bok Sichuan Cookery. Jag beställde den genast och när boken damp ned sträckläste jag den, en fantastisk berättelse om det västkinesiska köket, det mest smakrika i Kina. För att kunna provlaga rätterna var jag tvungen att beställa lite ovanliga råvaror, vad gjorde man innan Internet fanns? Nu hade jag både Sichuanpeppar och facing heaven chili hemma på bara några dagar.

Innan man fyllde 18 gick man på kinakrog av en enda anledning, alkohol. Servisen hade ingen koll på hur gammal du var och en het och syrlig soppa och en karaff vitt startade upp fredagskvällen på ett fint sätt. I menyn fanns ofta den där konstiga rätten ”Den koppärriga gummans bönost” nu hade jag hittat den i verkligheten ”Ma po dou fu” Rätten är döpt efter koppärriga mamma Chen som var fru till en restaurangägare under Qingdynastin. Rätten var från början en värmande lunchrätt men har idag specialrestauranger uppkallade efter mamma Chen i Chengdu. Rätten påminner enligt originalreceptet om en oljig soppa med mörkröd chiliolja på toppen.

Koppärriga mamma Chens tofu för 4 personer

500 g hård tofu

4 små purjolökar

100 ml matolja

150 g köttfärs

2 1/2 msk chilli bean paste

1 msk jästa svarta bönor

250 ml buljong

1 tsk socker

2 tsk ljus soya

3 msk potatismjöl blandat i 4 msk vatten

½ tsk rostad mortlad Sichuanpeppar

Skär tofun i 2 cm tärningar och lägg i hett, saltat vatten, skär purjon i hästöron (Smala diagonala skivor) Smaksätt woken, tillsätt oljan och fräs färsen tills den är brun men inte torr Sänk värmen och tillsätt bönpastan fräs i 30 sek, tillsätt bönorna och fräs ytterligare 20 sek. Häll i buljongen, blanda, tillsätt tofun och blanda försiktigt, tillsätt soja, socker och ev. salt, låt sjuda i 5 minuter. Tillsätt purjon och låt den precis bli klar, red av försiktigt med potatismjöl häll över i serveringskål och pudra över sichuanpeppar.

Så var jag fast. Sichuan var mitt distrikt och Hakkasan min förebild som krog. Så gick tankarna när jag stod i köket och såg Helsingör glittra på andra sidan sundet med en skål tofu i handen. Men inte i Helsingborg och inte ännu. Jag skulle bygga ett hotell först. Jag satt i en bil på väg till Åre med Adam Alsing för att skriva en kokboksordbok när telefonen ringde. Det var Magnus, en gammal stamgäst från Coq Blanc. Magnus berättade att han hade ett hotell i Sigtuna som han ville renovera, kunde jag tänka mig att hjälpa till? Visst kunde jag det! Jag tog mig till Sigtuna så snart jag kunde för att titta på vad som en gång varit ”Mälarens Pärla”, Sigtuna Stads Hotell. Standarden på huset var gott, om det varit en scoutstuga. Vi tittade runt och Magnus förklarade sina visioner om litet högklassigt konferenshotell, visst gick det att genomföra så vi satte igång. Jag blev idékonsult och hade ansvar för inriktning och utformning där jag inte hade kunskapen själv tog jag in underleverantörer detta gällde främst ombyggnad och inredning där jag tog hjälp av min gode vän Jonas Lindvall, arkitekt och möbelformgivare från Malmö och min bror Martin Videgård – Hansson som också var arkitekt. Jonas ritade möbler och inredning i Malmö och Martin såg till att det byggdes på rätt sätt i Sigtuna, det fungerade alldeles utmärkt. Jag var på plats ett par dagar i veckan, skötte byggmöten och förklarade mina idéer för Magnus. Samarbetet gick som på räls och två år efter byggstart öppnade Sigtuna Stads Hotell i ny kostym med tjugofyra rum, fem konferenslokaler och en luftig matsal med utsikt över Mälaren att hotellet var det första och minsta hotell som fått fem stjärnor i Sverige var naturligtvis en extra bonus. Under tiden gick min fru Kajsa med våra två barn och hund hemma på en åker söder om Helsingborg, det funkade naturligtvis inte så vi flyttade hem till Stockholm igen. Nu ville jag öppna krog och letade finansiär. Att finansiera restaurang via bank är inte att tänka på, det vågar de inte och minst av allt en kinesisk restaurang.

– Jag har en unik idé för en restaurang!

– Jaha?

– Ja, något liknande finns inte i Sverige över huvud taget!

– Nähä?

– Nä, det är en kinesisk restaurang!

– Jaha! Men tittar jag i telefonkatalogen hittar jag 142 kinesiska restauranger…

– Ja, men den här är på riktigt!

– OK, vi hör av oss…

Jag skrev affärsplaner, letade lokaler och träffade möjliga samarbetspartners. Många var intresserade men det föll alltid på någon detalj. Vid ett tillfälle hade vi t.o.m. startat ett aktiebolag och skulle köra igång när min kompanjon fick sjukdom i familjen, naturligtvis inget att göra utan det var bara att sätta igång och leta igen. Under tiden hade jag arbetat med ett annat projekt för att kunna försörja familjen, när uppdragsgivaren gick i konkurs började läget bli akut. Hjälpen kom från oväntat håll. Uluc Telmen, kommer ni ihåg? ”Bullen” på East. Uluc tog kontakt med mig och berättade att han hört talas om mina idéer och tyckte att vi skulle ses. Uluc hade lite olika förslag där ett var restaurangen ”Halv Trappa plus Gård” på en tvärgata till Stureplan. Halvtrappa levde en tynande tillvaro och behövde ryckas upp kanske med något kinesisk? Vi åkte dit och tittade. Halvtrappa var stort, en innergård med bar, i samma plan en bar inomhus, en halv trappa ner från gatan låg restaurangdelen även här med en bar i entrén. Baren en trappa upp var nybyggd, det fanns en liten egenhet. Det gick inte att gå direkt från restaurangen till baren utan man var tvungen att gå in genom husets port alternativt via en smal baktrappa längst in i matsalen och sedan vidare över gården. Det var prångigt och krångligt och hade jag haft en annan sits hade jag nog tackat nej men nu hade jag ju min utmärkta idé, jag hade lagat mat från Sichuan i tre år. Jag ville inte börja köra taxi! Jag var redo! Halvtrappa hade inte gått så bra ett tag och efter en smärre omorganisering hette den nya majoritetsägaren Alessandro Catenacci, Alessandro driver Operakällarkoncernen och är något så unikt som en kombination av höger och vänsterhjärna, han är oerhört kreativ samtidigt som han är affärsman ut i fingerspetsarna, avundsvärt! Alessandro och hans medägare lade in det kapital som behövdes för en grundläggande renovering av lokalerna på Halvtrappa. För att hålla kostnaderna nere slog Uluc och jag våra huvuden ihop och gjorde inredningen själva. Jag skrev alla texter och klippte och klistrade de första menyerna.

Förordet i den första menyn såg ut så här:

”När två vänner möts i Kina är hälsningsfrasen: –Har du ätit? (ni chi fan le ma) Det säger rätt mycket om kärleken till god mat. Vi tolkar det kinesiska köket på vårat eget sätt och försöker vara så trogna originalet vi kan. Just nu hittar vi inspirationen i Sichuan i västra Kina. Ett ordspråk säger: –Kina är platsen för mat men Sichuan är platsen för smaker. Mycket smaker med andra ord, ibland starka och bedövande med Sichuanpeppar och “Vänd mot himmlen”-chili men också milda, söta och syrliga smaker. Det sägs att Sichuan har 5000 traditionella rätter, ett faktum är att det finns 23 bestämda smaker och 56 metoder för matlagning så det finns lite att ta av. En sticklök kan t.ex. skäras på sex olika, namngivna sätt från “fisköga” till “hästöra”, bara en sån sak… Vi tycker att du skall välja en av våra färdiga menyer. I menyerna har vi tagit hänsyn till olika smaker, ingredienser, tillagningssätt, råvarornas texturer och sätt att ”uppföra sig i munnen”. De färdiga menyerna innehåller c:a 9 rätter, om det inte räcker beställer ni helt enkelt olika menyer. För er som inte har lust att äta en hel meny (fegisar) finns enstaka rätter att välja. Då rätterna är smakrika rekommenderar jag dock att du inte tänker traditionellt förrätt-varmrätt utan hellre delar rätter med din bordskompis (äter du ensam får du småportioner). Tveka inte att fråga oss om råd om det är något ni är osäkra på.”

Nu hade vi lokalen som höll på att byggas om, nu var det dags för personal. Det var inte helt lätt att hitta personer som fungerade för att laga maten behövde kockarna lära sig matlagning som i Sichuan, något som inte liknar europeisk matlagning på något sätt. För att klara av serveringen måste man vara villig att lära sig maten historia för att kunna kommunicera den till gästerna. Det fungerade inte med vilken personal som helst, det måste vara stjärnor och stjärnor fick jag tag på. I köket delade Alexander Sehlstedt och Anne Persson på köksmästarrollen med Johan Johansson som kock. I matsalen pluggade Anna Edman kinesisk matlagning som hovmästare/restaurangchef och vi fick till slut ihop vårt a-lag av fasta servitörer och servitriser Jon Oscarsson, Emma Andersson och Mymlan Isenborg bildade grunden i ett av de mest fantastiska servis-team jag varit med om. Alexander och jag lagade mat tillsammans och han utvecklade och anpassade Sichuanköket till våra förutsättningar utan att tappa det äkta och genuina i matlagningen, en bragd! Jag letade råvaror och fick via leverantörer och Fuchsia Dunlop som skrivit boken mycket av maten var baserad på tag på Sichuanpeppar och chili direkt från Chengdu i Sichuan.

Sichuanpeppar är egentligen ingen peppar, det är frökapslar från en buske som växer i norra Sichuan. Smaken är inte så mycket stark som bedövande med frisk mentol/citruskaraktär. Sichuanpeppar får vara maximalt ett år för att ge full karaktär det gjorde att vi hade problem i början. Den peppar vi fick tag på i Sverige var på tok för gammal och smakade bara beskt och konstigt. Att få den första sändningen från Kina var som att öppna en ny värld.

Det var ju inte bara maten som skulle vara kinesisk, vi skulle naturligtvis ha andra kinesiska produkter, te, öl, sprit, vin. Te hade jag hyfsad koll på och det jag inte visste fick jag hjälp av på Stockholm Tea Center där Vernon Mauris tog fram fantastisk Puh-er, Oolong, Lung ching, Jasmine, Tai Ping Hou Kui och Keemun. På sprit och vinsidan fick jag hjälp av ”Mr Fung”, Lars Fredriksson bibliotekarie på Östasiatiska museet. Lars är mer kines än svensk, han har ett outömmligt förråd av historier, anekdoter och kunskap från Kina och ett av hans specialområden är sprit. Kinesisk sprit kräver viss tillvänjning, den liknar ingenting annat utom möjligen en blandning av grappa och Cuprinol… Med hjälp av Pehr Hallert på vinfirman Juvinum fick jag inte bara tag på Mautai, Fen Chiew, Wuliangye och rosenspriten Mei Kuei Lu Chiew utan också den utmärkta ölen Tsing Tao på traditionella 66 cl flaskor och Shaoxingvin till matlagningen. Tänk att allt fungerar om man bara letar lite! Nu var det dags att öppna och invänta reaktionerna. Det hade pratats rätt mycket på stan och de första recensionerna kom tämligen snabbt och de var bra! Fantastiska poäng och lovord för den autentiska kinesiska maten, vi som inte ens varit i Kina.

Bland de första rätterna vi gjorde och som recenserades var ”Fiskdoftande” kyckling. Rätten har ingenting med fisk att göra men smaksättningen användes första gången till karp därav namnet.

yu xian ji si för 4 personer med två ytterligare rätter

400 gr kokt, kallt kycklingkött

2 sticklökar gröna delen i tunna skivor

1 msk finhackad ingefära

1 msk finhackad vitlök

3 msk ljus soya

1 msk Chingkiangvinäger

1 msk socker

2 msk chiliolja

2 tsk sesamolja

1 msk chilipasta ”Toban Djan”

Skär kycklingen i tunna skivor. Blanda soja och vinäger lös upp sockret i vätskan. Tillsätt resten av ingredienserna utom kycklingen, blanda. Tillsätt kycklingen och vänd runt, servera

Nu följde en fantastisk tid, massor att göra, nya stamgäster och bekantskaper. Nya recept att pröva och utveckla, gamla recept att göra ännu bättre. Vi började få ”riktiga” kinesiska gäster, ryktet hade gått och även om de var minst sagt konfunderade när jag mötte dem och inte kunde mer kinesiska än: Ni hau! (hej) och Che che! (tack). När de fick höra att kockarna var svenska och att ingen av oss varit i Kina minskade förväntningarna drastiskt, desto roligare när de fjorton rätter senare applåderade och tvingade sig in i köket för att se om vi verkligen inte gömt någon liten kines i något hörn… Köket gjorde verkligen ett fantastiskt arbete, de jobbade två åt gången under service och det var sällan mindre än fjorton rätter som gick ut till varje bord, samtidigt! Det ville till att ha koll på mis en placen. Matsalen var bara en liten del av Halvtrappa baren och gården tog upp hela övre våningen och med tanke på läge och hyra var det viktigt att den delen fungerade. Baren fungerade bra på helgerna och varma sommarkvällar var gården en av Stockholms trevligaste platser att vara på. Vårt problem var att hela krogen inte ”satt ihop” matsalen levde sitt liv och baren sitt. Jag lyckades inte få det till en enhet och två och ett halvt år efter öppningen var det dags att inse att lokalen lämpade sig bäst som nattklubb. Jag hade svårt att motivera matsalens gäster som ju betalade ordentligt för sin middag. Varför skulle de betala i garderoben när den behövdes för att avlöna dörrvakterna? Varför skulle de behöva gå på toaletter som bombats av bargäster kvällen innan? Varför skulle de störas av musik från ovanvåningen när det var dags att avrunda middagen med god avec? Det var absolut inget fel på vare sig bar eller matsal, de fungerade inte ihop bara. Den tionde oktober 2005 avslutades därför den kinesiska matsalen på Halvtrappa och blev ett kommande projekt på min hylla med idéer. Det fälldes många tårar den kvällen. Vi närmar oss skrivande stund och just nu tillbringar jag delar av min tid på Gotland. På Fabriken Furillen där jag gjorde asiatiskt gästspel är jag ansvarig för mat och service. Fabriken är en nedlagd kalkstensfabrik där Johan och Anna-Karin Hellström skapat ett fantastiskt hotell. Johan är fotograf och hittade fabriken på jakt efter ställen att fotografera mode. Det blev en fotostudio som blev några hotellrum som blev restaurang som blev… Efter fem år är Fabriken en hotell och konferensanläggning med sjutton rum, konferensrum, bageri, kristallbar och en riktigt bra restaurang. Jag började hösten med tryffeljakt. Gästerna spenderade en helg på Fabriken, på lördagsförmiddagen gick de ut med tryffelhundar och letade upp de svarta knölarna det var inte ovanligt att de fick upp nästan ett kilo på ett par timmar. På kvällen lagade jag och köksmästare Fredrik Örberg en sjurätters tryffelmiddag. Det kunde vara något så enkelt som tryffelrisotto eller terökt ankbröst med tryffeläggröra.

En av fullträffarna vi gjorde var torskrygg i papper med sticklök, kantareller och tryffelsmör. Idén kommer från den traditionella rätten sill i papper eller ”sill i kapprock” som publicerades i Iduns Kokbok 1911, där är det salt sill och rödlök som ligger i pappret. Så här blev det i vår tappning:

Torskrygg i papper för 1 person

Ett smörpapper 30 cm i diameter

1 sticklök i strimlor

140 g torskrygg

20 g färska kantareller

20 g smör

5 g svart tryffel

1 tsk vit tryffelolja

vitpeppar

flingsalt

matolja till stekning

Bygg i mitten på smörpappret sticklöksstrimlor, torsk, kantareller. Gör ett tryffelsmör av smör och tryffelolja, skiva tryffel över och ta ett varv med vitpepparkvarnen, strö över en nypa flingsalt, vik ihop pappret till en halvmåne och förslut kanterna med dubbla veck, ställ i en stekpanna med het olja, ös paketet med oljan i två minuter, ställ in pannan i ugn på 225 grader i ca 10 minuter, ös med oljan då och då. Paketet kommer att svälla upp som en ballong. Servera genast och låt gästerna själva öppna sitt paket, dofterna som stiger ur paketet är erotiskt härliga.

Fabriken har nu fått utnämnelsen ”Bästa konferenshotell för små konferenser” och jag har inte mindre än sex bröllop att ta hand om så vem vet, det kanske är hotell jag ska hålla på med i fortsättningen, eller en ny kinesisk restaurang, eller en vietnamesisk, eller… Äh, det löser sig. Så länge jag får lite gäster att ta hand om och lite god mat att laga så går det bra.

Lev Väl!

Den här delen avslutas 2006 sedan dess har det hänt mycket, mer om detta senare.

/e.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s