Dagens tal med fyra konkreta förslag


Det var en härlig dag på Medborgarplatsen idag.

Foto: Lasse Allard/Aftonbladet

Massor av åhörare och media på plats.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12931045.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12928214.ab
http://svtplay.se/v/2404992/rapport/paskupprop_mot_utforsakringar

Det är viktigt för mig att det jag sa i mitt tal görs tillgängligt för alla därför klistrar jag in det här.

Hej sjuklingar…

Och alla ni andra.

Jag fick mitt cancerbesked för ganska precis ett år sedan. Beskedet från FK var att jag hade rätt till sjukpenning men att den var 0:-.

För att förtydliga är anledningen till att min SGI sjukpenninggrundande inkomst är 0 kronor är inte att jag varit egen företagare, jag har varit anställd de senaste åren. Anledningen är att FK inte tror på mina uppgifter.

Jag har jobbat sedan 1975, senaste gången jag fick sjukpenning var i början av 90-talet det känns inte ok att jag ska behöva vänta två år på att få veta om jag har rätt, och jag är bara i den första rättsliga instansen…

Av olika anledningar är det många som inte ens kommer så långt.  Det har jag förstått av de hundratals mail och telefonsamtal jag fått sen jag valde att gå ut med min historia i pressen.

Jag har fått höra hårresande historier och rörande människoöden.

Medmänniskor som tvingas avsluta sin cancerbehandling för att arbeta då de inte anses sjuka nog.

Mammor och pappor som tvingas sluta sina jobb för att de inte får hjälp att ta hand om sina sjuka barn.

Människor som har så ont att de inte kan göra någonting, minst av allt ta till sig information om hur man överklagar FKs beslut.

Egenföretagare som lyckas bygga upp egna företag men blir sjuka och tvingas i konkurs.

En man från Norrland ringde en dag och sa:

–      Det är bra det du gör.

–      Jag hoppas att du orkar fortsätta.

–      För jag vet.

–      Hur det är.

–      Att ha ont.

Jag säger inte att det bara är den sittande regeringens fel att det ser ut som idag.

Det regelverk FKs handläggare har att hålla sig till har tagit många år att bygga upp.

Men det är den regering som vi valt som har en möjlighet att göra något.

Jag har fyra konkreta förslag:

1. Din läkare bedömer Din sjukdom

Som jag ser det är det självklart att det är en läkare som bedömer hur sjuk någon är, inte en handläggare på försäkringskassan.

Jag tror nog att om något av Ulf Kristerssons tre barn blir sjuka så går han till en läkare, inte till en handläggare på försäkringskassan…

2. Rättshjälp vid överklagande av statliga beslut.

Den rättsliga hjälp du som medborgare får idag, när du vill överklaga något beslut av en statlig myndighet, är obefintlig. Då ”statliga myndigheter skall värna individens bästa” får du inte rättshjälp via din hemförsäkring utan du får klara dig själv.

Om det är någon gång den ensamme medborgaren behöver hjälp så är det väl om hon anser sig felbehandlad av staten?

3. Korta köerna vid överklagande.

När du väl hamnat i den första överklagandeinstansen som är förvaltningsrätten så blir du som sjuk hopklumpad med samtliga medborgare som försöker föra talan mot staten.

Du står som svårt sjuk människa alltså i samma kö som krögaren som inte fått alkoholtillstånd, bonden som anses ha misskött sina djur eller företagaren som inte fått igenom sitt avdrag för en arbetsmiddag.

Väntetiden där är idag c:a ett år för ett första utslag. Självklart behövs en egen avdelning för att ta hand om de som är sjuka.

4. Ta hand om egenföretagarna.

Något måste göras för egenföretagarna. Att starta eget är något som regeringen idag rekommenderar, framför allt till unga. Att du som egenföretagare står helt utan skydd vid sjukdom är något ingen idag talar om.

Framtiden stavas Empati, Nästa val kommer att handla väldigt mycket om just empati. Det är något för både Alliansen och De rödgröna att tänka på när de nu filar på sina valmanifest.

Ett fungerande samhälle tar hand om de svaga och sjuka annars är det inget samhälle att leva i.

Det är en liten grupp människor vi pratar om.

Det är en liten tyst grupp människor vi pratar om.

Det är en liten tyst grupp sjuka människor vi pratar om.

En grupp människor som är så få, så tysta och så sjuka att de knappt är värda att prata om.

Nu är det dags att ta hand om våra sjuka medmänniskor.

Inte efter ett oändligt antal utredningar.

Inte 2012, kanske…

Utan nu!

För de sjukas jämranden har blivit starkare och ropen vi hör idag är inte av smärta.

Ropen vi hör idag är ett oåterkalleligt krav på förändring.

Annonser

4 comments

  1. Bra!
    Men jag tycker inte att det handlar om empati, jag tycker att det handlar om solidaritet. Det viktiga är att förstå att man själv kan hamna i den situationen och att det är en vits att vi hjälper varandra solidariskt, snarare än att vi ska skänka medkänsla för att vi lider med den som utsätts för orättvisor.

  2. Tack Erik…

    … för dina ord! Mycket tack.
    Det känns som om detta Påskupprop
    blivit början på något som kommer
    att växa sig mycket större.
    Jag tycker att du gör det fantastiskt bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s